….och separationsångesten börjar komma. Ska man sakna de små liven som väcker oss kl 6 på lördag/söndagmorgonen genom att busa i våra sängar? Eller de som planterar om mina blommor och klättrar i gardinerna? Springer framför fötterna så man håller på ramla omkull? Ligger på boken man håller på och läser? Biter i boken? Är uppe på bordet så fort man sätter fram mat TROTS att man lyfter ner dem gång på gång? Eller klättrar på mina nakna ben på morgonen innan jag hinner sätta fram deras mat?
Kajsa och Krutov kollar så disken är ren
Men de är också keliga. Karsk kommer springande på golvet och piper, var är du, var är du? Och när man svarar ska han upp i famnen och kela. Krusmynta ligger i mitt knä nu och spinner. De är så härliga att se på när de busar och springer genom huset. När Kajsa kryper ner och ska sova på min arm. När Krutov vänder upp magen när man går förbi honom och ska ha en klapp. När man kommer hem och 5 småttingar kommer springande mot dörren och hälsar välkommen hem. Knallhatt som klättrar upp i sängen och vill sova mellan oss, nära, nära. Visst 17 kommer vi att sakna dem! Men jag är helt övertygad om att de nya ägarna är de bästa man kan tänka sig, ungarna kommer att få det bra. Och då känns det lite lättare.
Hej! Jag är fortfarande till salu
Krusmynta är den sista av ungarna som inte fått ett nytt hem ännu. Är du intresserad av en mysig, ganska kraftig hona så hör av dig.
Krusmynta 10,5 veckor
.
Krusmynta myser tillsammans med mamma Loka
.
Krusmynta, Kajsa Kavat och Knallhatt 10,5 veckor
Försöker lägga ut lite nya bilder kommande helg. Tills dess, ha det riktigt bra!
